Snö, Snö och mera snö…

Personligen älskar jag det, min dotter tycker det är ok och min käresta hatar det… Jag vågar påstå att alla svenskar som upplever detta just nu har någon form av åsikt kring det faktum att hela södra Sverige håller på att dränkas av snö. Snöskyffeln har säkert varit framme minst 17 gånger och jag kan inte låta bli att le lite när jag tänker på att vårt framtida hus endast har en liten och nätt garageuppfart…

Någon som vet om man kan dra värmeslingor från fjärrvärmen för att helt eliminera snöskottandet (hade ju varit så gött)?

Hade någon frågat om jag vore intresserad av ovanstående lösning för ca 2 år sedan hade jag säkerligen bara skrattat åt det. Jag menar, som dalmas vet man att östgötar aldrig upplevt en riktig vinter… och sedan kom 2010... Och därefter kom 2011. Helt sanslöst vad det snöar!

Ooooh en sån skön dag

Under min pappaledighet så har jag för vana att vara aktiv. Livet blir helt enkelt lite roligare då. Det märkliga är att desto fler aktiveter jag och dottern har planerade desto större lugn infinner sig… Konstigt kan tyckas, men logiskt om man tänker efter.

Min dotter stimuleras av att träffa andra barn och vuxna i olika sammanhang. Att öppna förskolan erbjuder en enorm mängd nya, roliga och spännande leksaker gör inte saken sämre. Dessutom får jag vuxenkontakt och kan prata av mig lite… Men någon gång ibland är det skönt att bara vara hemma.

Idag springer dottern omkring och leker med sina leksaker helt själv och verkar trivas alldeles utmärkt i sitt eget sällskap. Detta betyder att jag kan ta ett steg tillbaks och bara finnas lite i bakgrunden… och skriva en rad eller två. Dagen kommer fortsätta att gå i lugnets tecken. Snart kommer farmor. Bara att luta sig tillbaks i soffan och passa på att njuta. Skönt, skönt och bara skönt.

Det är så gött när det kostar…

…att parkera. Jag har under en tid gått på öppna förskolan inne i centrala Norrköping och då utnyttjat gratisparkeringen vid hamnen. Är man lite dumsnål så får man leva med en promenad på ca 15 min på en tungt trafikerad väg samt att man får cirkulera bland andra snåljåpars bilar bland snöslask och annat jobbigt. Idag tog jag mitt förnuft till fånga och gjorde något som jag borde gjort för länge sedan. Nämligen att parkera på en normal, närliggande och kostande parkeringsplats. Oooh vad gött det var. Ingen stress!!

Det finns bara en sak som är värre att försöka hitta en gratis parkeringsplats och det är att komma till en kostande plats som accepterar varenda tankkort i världen, men inte ett normalt Visa eller Mastercard (är ju så sjukt att man blir mörkrädd). Så jag vill passa på att hylla den dyra parkeringsplatsen som tar civiliserade kreditkort!

I väntans tider…

Nu kommer med all sannolikhet bygglovet på det nya huset att gå igenom. Efter en liten justering på byggnadens carport, som jag ritade på smörpapper och skickade till leverantören, ska allt nu vara färdigt för kommunen att signera så att själva bygget kan komma igång. Tanken är att bygget ska starta vid årsskiftet och förhoppningsvis stå färdigt lagom till semestern. Vi bygger ett kedjehus av typen lågenergihus. Det är en vit 2-plans villa på 145 kvm med liggande panel.

För tillfället lägger jag och min käraste stor energi på att välja sovrumstapet… grundtänket med huset är att det ska vara väldigt neutralt. Väggarna kommer bli bredspacklade och vitmålade (nyansen är inte ännu vald men det är tydligen väldigt viktigt att de är en och samma vita färg i huset… No comments on that please). Vad gäller tapeten så klurar “vi” på en rutig tapet av engelsk karaktär från Borås tapeter. Även Sandbergs och Ralph Lauren har några snygga så vi får se vilken det blir helt enkelt. Oavsätt vilken vi väljer så är målet att det ska vara en varm och ombonad känsla i sovrummet.

Golvet har vi valt och det kommer att bli en ljus ekparkett från Kährs. Se länk: http://www.kahrs.com/SE/Consumer/Pressroom/PressReleases/Popup/Pages/EkNouveauSnow.aspx Från första början ville vi ha ett lutat furugolv men det skulle strula till sig med golvvärmen då det är ett massivt golv som rör sig kontinuerligt. Därav parkett. Vi kommer att ha samma golv i hela huset så att rummen flyter ihop snyggt. När beslutet kom till ett parkettgolv valde vi mellan Nouveau Snow, Nouveau White och Brighton. Alla 3 är riktigt snygga men man måste ju välja…

Vad gäller klinkers på nedervåningen så har vi tittat på en betongliknande platta. Utmaningen blir att hitta en platta som har samma färg men med olika dimensioner (till rätt pris…) så att den passar i både hall och badrum samt duschutrymmet…

En liten update från husprojektet.

Pappas bästa dag…

…eller fars dag som den också kallas har precis varit. Det känns verkligen underbart att ha en extra dag likt födelsedagen bara för att man är pappa! Det som känns lite konstigt är att det inte är första gången jag firar denna dag, utan den andra. Tiden går så skrämmande fort och den enda som inte åldras är jag… Njae, jag har fått anpassa frisyren något efter en skrämmande upplevelse då jag såg mitt kala huvud på ett foto taget under min senaste resa… Det var en parentes…

Jag har firats av min dotter och min käresta som gav mig ett par riktigt trevliga manschettknappar i silver. Dessa hade initialerna M.A. Ooh Molly Arvidsson utbrast jag… Nej Mathias Arvidsson, blev svaret:) och det funkar ju det med. Annars käkade vi finfina rom och saffrans cup cakes och avnjöt en söndagsstek hemma i huset. En riktigt bra dag!!

Receptet hittar du på: http://www.recept.nu/1.278323/leila_lindholm/kakor_tartor/agg_mejerier/leila_lindholms_saffrans_cupcakes

Ett dop med det STORA extra…

Det var värst vad finklädd min vän tillika barnets far var… Det var det första jag tänkte när jag anlände till kyrkan. Mörk kostym med rosa slips och matchande näsduk.  Jag kände mig nerklädd med min blå kavaj, chinos och röda slips. Något jag inte kunnat drömma om när jag valde kläder ett par timmar tidigare. Trög som man är så fattade jag inget om vad som komma skulle. Inte ens när han gick mot oss i kyrkan med sin älskade som var klädd i en vacker vit klänning, anade jag något. Det var först när de passerade dopfunten och fortsatte fram till altaret som min käraste förstod vad som höll på att hända. ”De ska ju gifta sig!” sa hon. Då fattade jag också…

Därefter gick allt mycket fort. Ringar byttes, barnet fick vatten på huvudet och tårar fälldes. Avslutningsvis fick samtliga gäster avnjuta en fantatisk middag tillsammans. En underbar kväll helt enkelt! Tack för det kära vänner!!!

F*n vad jag hatar trattkantareller

Jag har ont i hela kroppen, jag har en halv skog under naglarna och framförallt så luktar jag gammal mossa. Dessutom så ägnar jag min värdefulla sömn åt att frenetiskt drömma om ett evigt svamprensande som aldrig tar slut… Dessa känslor har jag idag men allt började för två dagar sedan då min vän kom förbi med säkert 6 liter svamp. Gott tänkte jag innan jag insåg vilken enorm energi och passion som krävs för att omvandla denna påse til något ätbart. Svamp ska nämligen rensas. Just nu känner jag bara smärta… Man ska inte underskatta en god burkkantarell.

Bangalore - Indien (dag 6)

Efter en dag på jobbet längtade jag efter ett lite kvällsdopp i poolen. Efter en lång simtur och en stunds torkande hörde jag ett högt brummande motorljud samtidigt som jag skymtade en liten rökbildning som inom kort ökade dramatiskt. Det formligen stank av bensin så jag sprang till närmaste hotellvärd och frågade panikartat om någon sätt den brinnande tankbilen. Vid det laget var hela poolområdet fyllt av rök och jag var helt övertygad om att det skulle ske en explosion när som helst. Hotellvärden, som inte verkade vara det minsta bekymrad över att hotellet snart skulle vara ett minne blott, började snällt förklara. (Med indisk brytning) - No No Sir, there is no truck burning. We are just killing mosquitos Sir. – genom att elda bensin, kontrade jag. – Yes, they die very quikly. Ja, tacka f*n för det om man använder bensinrök som bekämpningsmedel. – Allvarligt talat, hur j*vla dum kan man vara… använda bensin… Ja, varför inte använda nervgift medan man ändå håller på. Jag tog handduken för munnen och gick därifrån. Ni kan ju alla räkna ut hur mycket jag dricksade för den servicen…

Bangalore - Indien (dag 5)

I Bangalore bor det idag ca 10 miljoner människor! Man kan säga att man ser människor precis överallt. Det spelar liksom ingen större roll när på dygnet man beger sig ut på stan, folket finns där. För att alla dessa människor ska kunna försörja sig och sina familjer så krävs det någon form av inkomst vilket oftast kommer från hederligt arbete. – Men hur i hela friden är det möjligt att sysselsätta alla dessa människor. Jag menar, vad kan de tänkas hålla på med samt vem är det som betalar för dessa tjänster? Min förståelse för detta fenomen blev faktiskt lite större efter ett besök på en souveniraffär längs MG-road. Jag ville överraska sambons brorsbarn med lite fint indiskt hantverk, så en affär med idel träsniderier passade mig utmärkt. Väl därinne började det lustiga snart att ta form. Jag inledde ett samtal med en indisk herre som visade mig ett gäng fina elefanter i trä som jag bestämde mig för att köpa. Denna man som var ansvarig för elefantlogistiken tog snällt hand om mina tre små trä-elefanter och bar dessa fram till orderregistreringen. Orderregistreringen bestod av en dam och en äldre herre. Den indiska damen ansvarade för att högt läsa upp samtliga produktnummer som den orderregistreringsansvarige äldre herren knappade in på datorn. Efter en fem minuters väntan och lite rassel från den antika skrivaren fick jag slutligen en faktura. Nu var det dags för den logistikansvariga herren att transportera mina små trä-elefanter till kassan. Kassan bestod av en packningsansvarig som såg till att mina små trä-elefanter hamnade i en påse med korrekt ordernummer samt en herre som ansvarade för att rätt varor levererades till rätt kund. Jag frågade snällt om jag kunde få betala mina elefanter. Mannen som bestämde gav mig det onda ögat och förklarade irriterat att man minsann inte kunde betala hos honom utan att jag skulle betala min faktura i kassan mittemot, få en stämpel och sedan komma tillbaks och kvittera ut mina små trä-elefanter… Någonting säger mig att de kanske anpassat sina affärsprocesser lite väl mycket efter affärssystemet… (trodde aldrig jag skulle säga det), men det är min högst personliga åsiktJ Vad gäller sysselsättningen i indien… - Ja, vad ska man säga?

Bangalore - Indien (dag 4)

Jag befann mig mitt i en dimma. Världen omkring kändes suddig och jag hörde en massa konstiga ljud i bakgrunden. Jag öppnade upp ögonen och gjorde två bittra konstateranden: 1. Min nattsömn hade varit fullkomligt värdelös och 2. Jag kände mig lite lätt bakfull. Man skulle kunna säga att min tidigare entusiasm till att besöka diverse tempel och vara en aktiv turist svalnat lite för att uttrycka sig diplomatiskt. Något besviken begav jag mig ner till restaurangen för att få i mig lite kaffe och rostat bröd. Väl därnere upptäckte jag att solen sken och att hotellets poolanläggning bara väntade på mig. - Helt plötsligt kändes livet mycket lättare. Jag avslutade snabbt min frukost och sprang snabbt upp på hotellrummet och bytte om till badbyxor och morgonrock. Vid poolen var det bara att ockupera första bästa solsäng och passa på att njuta lite av att man befann sig på en plats på jorden där klimatet var mänskligt. Äntligen började jag känna mig avslappnad. Visserligen var det synd att jag inte kommit iväg på någon resa till Mysor eller liknande. Men för att vara helt uppriktig så är det inte hela världen om man råkar missa ett tempel eller två. Det viktiga är att man har det gött och det hade jag verkligenJ

Efter en uppfriskande simtur och lite solande började jag småprata lite med en Australiensare vid namn John. Han arbete med något så flummigt som Executive coaching. Efter att John berättat lite mer om sitt arbete så skulle jag nog beskriva det som att han motsvarar den svenska lyxfällan (på TV3) riktat till diverse chefer runt om i Asien. Hjälp till självhjälp helt enkelt. John visade sig vara en väldigt sympatisk och trevlig herre som tog tillfället i akt och simmade och tränade på The Park Hotell. Annars levde han i sin lägenhet några kvarter bort.

Dagens juice

Australiensare är ett gästvänligt folk och så även denna man. Han visade mig sin lägenhet och vi drack en King Fisher, skrattade samt snackade skit tillsammans. Därefter var det dags för lunch så vi begav oss tillsammans ner till en klockren indisk restaurang. - Sjukt prisvärt och väldigt gott! Därefter var det dags att bege sig ut på nya äventyr. Jag hade fått lite tips på några bra affärer, så jag hade att mycket att göra kan man säga. Man vill ju inte komma hem tomhänt såhär i Juletider. För att släcka törsten med något annat än alkohol så köpte jag en stor kokosnöt på gatan från en lokal säljare med skumt utseende. Det kändes faktiskt lite exotiskt att stå där och dricka sin kokosnötsjuice bland palmer iklädd ett par shorts och en t-shirtJ

En gemensam nämnare för många platser på jorden är att vatten drar till sig liv och rörelse. Detta stämmer också väl in på Bangalore. På gångavstånd från The Park ligger en liten sjö som omringas av ett promenadstråk. Väl där gjorde jag en väldigt viktig iakttagelse. Indier är otroligt vänliga och positiva och delar gärna med sig av sin kultur om man vågar fråga. När man tänker tillbaka på olika resor man gjort så är alltid kontakten med människor något man minns extra starkt. Eftersom jag resor själv så hade jag alla möjligheter i världen och passa på att prata med så många personer som möjligt för att på så sätt öka min förståelse för den indiska kulturen. – Hur många svenskar har inte tankar och funderingar kring indiers inställning till arrangerade äktenskap? Jag var i vilket fall som helst väldigt nyfiken så jag sökte kontakt med en indisk kvinna som gjorde samma promenad som jag. Theresia berättade om sin familj och hur hon levde tillsammans med sin man, sina barn, sina svärföräldrar, husdjur etc. under samma tak.

– Snacka om att indisk och svensk kultur skiljer sig! För att återgå till arrangerade äktenskap så berättade hon att det var så det gick till helt enkelt. Vi var båda rörande överens om vikten av föräldrarnas goda omdömeJ

Jag skulle kunna skriva så mycket mer men tiden räcker dessvärre inte till! Nu börjar det nämligen bli dags för middag.



Bangalore - Indien (dag 3)

När klockan närmade sig fem och taxin var på väg började jag känna lättnaden sprida sig genom kroppen. Även om jag försöker komma i säng i rimlig tid så är det svårt att somna. På något konstigt sätt lever jag fortfarande kvar i den svenska tidszonen vilket dessvärre innebär att man piggnar till runt 23:00 vilket försvårar insomnandet avsevärt. Konsekvensen av detta är att jag sovit på tok för lite, så lite lugn och ro på Hotellet innan helgens bravader skulle ta fart var efterlängtat. Det som hände därnäst var att Umesh frågade om det var ok om vi kunde bege oss av runt 18:30… Självklart sa jag, samtidigt som jag febrilt försökte minnas om vi hade bestämt oss för någon aktivitet den kvällen. Jag menar, i min värld så var det ju hotellet som väntade. Svaga minnen började ta form av att Umesh nämnt något om att ledningen skulle ta mig ut men jag trodde personligen att han syfte på den lunch som han tidigare samma dag bjudit på. Men så var det tydligen inte. Det var bara och tänka om, avboka hotelltaxin och förskjuta den efterlängtade skönhetssömnen med några timmar.

Så när klockan började närma sig 18.30 begav sig jag, Rejimon, Umesh och Shiva till en sportbar för att äta och dricka gott. Det visade sig bli en väldigt trevlig tillställning med Thailändsk mat och indisk whisky. Jag måste erkänna att jag var skeptisk till valet av måltidsdryck men det är bara att ta seden dit man kommer. Alla ni som läst min lilla reseskildring känner ju till min mat-filosofi, nämligen att alltid beställa det som mina kollegor beställer. Så det var bara och tacka ja och snällt hoppas att den indiska motsvarigheten åtminstone har en antydan till samma smak som dess Skotska förebild. Till min stora lättnad skulle inte denna dryck drickas rent utan blandas ut med sodavatten. – Tack gode gud för det. Jag tog tillfället i akt och fyllde glaset med sodavatten till bristningsgränsen. Allt för att det skulle bli så drickbart som möjligt. Det skumma i sammanhanget var att smaken på denna dryck faktiskt var helt ok.

En vattenpipa, 3 stora whisky och en massa kryddstark mat senare var det tydligen dags för mig att visa mina kunskaper i den omåttligt populära sporten cricket. Det fanns en cricketsimulator alldeles intill vårt bord bestående av en bollkanon som sköt stenhårda skott. Jag tänker inte gå in på några djupare detaljer i hur det gick, men ni kan ju alla göra era egna antaganden rörande min prestation, med hänsyn taget till vad vi gjort innan. Hur eller hur så hade vi en toppen kväll i goda vänners lag bestående av många intressanta samtal som förde oss närmre varandra. En massa skratt senare var det dags för oss alla att bege oss hem. Väl hemma på hotellet gjorde jag ett tappert försök till att somna tidigt då dagen därpå skulle bli hektisk, men det visade sig vara helt omöjligt. Så min vana trogen så piggnade jag till och låg och skruvade mig i timmar…

Inte utan sin Maileg kanin…

Det var det sista jag fick höra innan min sambo åkte till jobbet. Den självklara frågan som läsaren ställer är: Vad f*n är en Maileg kanin och varför måste den vara med. Maileg så vitt jag vet en dansk leverantör som tillverkar omåttligt populära kaniner. Dessa kaniner har, i vissa kretsar, mer eller mindre blivit en inredningssymbol i sig där dess existens kan ge ett foto eller ett barnrum en speciel prägel. Detta får man som pappa tidigt lära sig :)

Just idag skulle min dotter fotografera sig och då skulle den obligatoriska rekvisitan med. Det räckte inte med kaninen utan jag skulle dessutom ta med mig en matchande kudde så att hela bilden, dvs dotter i kombination med kudde och kanin, matchade snyggt. Den stackars fotografen som själv hade tagit med en fårskinsfäll bröt mer eller mindre ihop när jag förklarade att jag var tvungen att byta om på min dotter först så att hon hade ”Rätt linne” på sig samt att vi skulle använda oss av vår kudde.

 Fotografen tyckte att det var mycket bättre att vi tog bilder på en glad tjej i hennes nuvarande kläder än att vi tog bilder på en ledsen tjej i ”Rätt kläder”…  Jag tänkte att:  Jag hör vad du säger men det finns inte en chans i världen att jag låter det ske. Min dotter är tålig sa jag och började byta om på henne. Fotografen suckade och stönade och jag gjorde vad jag kunde för att ignorera det faktum att jag var en extremt jobbig kund. Men efter lite fix och trix så var min dotter redo att fotograferas med ”Rätt kläder”,  ”Rätt kudde” och med ”Rätt kanin”. Resultatet blev perfekt! Tack Maileg :)

Bangalore - Indien (dag 2)

Efter några dagar här i Bangalore börjar jag faktiskt känna mig som hemma. Helt plötsligt så känns inte trafiken lika farlig längre utan man har snällt konstaterat att det bara är lite annorlunda. Vad jag dock inte kan förstå är hur i hela friden man lär sig köra bil i denna stad. Jag var helt enkelt tvungen att ta upp ämnet på väg till jobbet. Min chaufför förklarade snällt att det inte var några som helst problem. Det var bara att skriva in sig på en körskola, ta några körlektioner, köra upp och vips så är det fritt fram att bege sig ut i trafiken.– Så enkelt! Jag försökte också forska fram om det fanns några regler gällande att lämna företräde så jag frågade vad som gällde vid en höger- respektive vänstersväng. Chauffören såg först ut som ett levande frågetecken, men efter ett ögonblick sken han upp och började snällt förklara att om man ska göra en högersväng blinkar man höger och svänger höger och för en vänstersväng så blinkar man vänster. – Ja, tänka sig… Jag trodde det var svårare än så, men ack vad jag bedrog mig:) Men jag misstänker att trafiken i Bangalore är relativt självsanerande så det är med all sannolikhet bara de duktiga förarna kvar. Personligen så anser jag det vara perfekt om alla svenska gäster i detta land passade på och bokade in några körlektioner så att man får uppleva Bangalore på riktigt. Vem vet, jag tar kanske med mig ett presentkort på en körlektion och delar ut till någon i teamet hemma i Sverige.



Det är bara att anmäla sig



Vad gäller det rent yrkesmässiga så blir jag väl omhändertagen av teamet. Man känner sig verkligen välkommen och alla ställer många, både personliga och yrkesmässiga, frågor vilket känns inspirerande. Vi har gått igenom fakturaprocessen och arbetar nu hårt med momsfrågor av olika karaktär. Det känns verkligen som om utbildningen var efterlängtad. Det som är mest uppskattat är att jag kan förklara och diskutera tanken bakom vissa designbeslut. Om det är något som de upplever som jobbigt så är det att de inte vet hur systemet är tänkt att fungera. Annars upplever jag gruppen som positiv och kompetent med Deepa och Kishore i spetsen. Rejimon gör också ett väldigt bra jobb och han passar verkligen som deras team-ledare. Vad gäller samarbetet mellan gruppmedlemmarna så upplever jag också att de kommunicerar med varandra. En barriär i sammanhanget är att de inte har andra team att kommunicera med som vi har. Något som kan bli ett problem inom faktureringsprocessen. Men vi kämpar på!

Idag var det dessutom Rashmis sista dag på jobbet. Det kändes lite tråkigt att hon skulle sluta för hon var väldigt uppskattad i Teamet. För att önska henne lycka till på färden (Hon ska flytta till Irrland) så var hela SLS-teamet ute och lunchade tillsammans. Det blev självklart en succé. Efter att ha ätit spansk mat på Hotellet igår så längtade jag efter lite kryddstark mat, så det Indiska köket var välkommet. Min utgångspunkt är att alltid äta det som mina kollegor äter utan att egentligen titta på menyn alternativt fråga någon Indier om de vet något som är gött. – Det blir mer spännande på det viset. Om alla alkohol-gel- förespråkande svenska kollegor skulle se mig äta och dricka i detta land så skulle nog magsjukan nå er snabbare än kvickt. Men men, peppar peppar så har magen klarat sig strålande trots att jag misshandlat den på alla tänkbara sätt. På tal om peppar så beställde Deepa in en indisk specialitet på restaurangen, nämligen en Peppered butter milk och med min ovan nämnda mat-filosofi så var jag självklart tvungen att beställa en också. Det här var nog första gången som jag verkligen drack något som var totalt annorlunda från det jag tidigare smakat. Jag skulle, med lite eftertanke, beskriva smaken en Smoothie bestående av 2dl yoghurt mixat med två kokta ägg kryddat med en massa salt och peppar. Så till alla svenskar som förhoppningsvis får möjligheten att besöka denna fantastiska stad så är just denna dryck något som jag med bestämdhet kan avråda er ifrån. Våra smaklökar är helt enkelt inte anpassade för att tycka att den smakar bra.

Annars bestod kvällen av en massa shopping, ett varmt bad och lite återhämtning. Den stora frågan man ställer sig är hur helgen ska spenderas. – Ja, det tåls att tänkas på.  

Bangalore - Indien



Jag börjar dagen med att ta en varm skön dusch. Det visar sig vara ett gudomligt skönt tryck på vattnet och temperaturen känns behaglig. Jag står där och minns allt snack om vad man får och inte får äta vilket leder till att jag faktiskt börjar känna av magen. Att man blir dålig i magen kan med andra ord bero på personlig inställning snarare än att maten man äter är dålig…



Gött med ett bra boende



Det känns spännande att snart se sina indiska kollegor för första gången. Jag ställer mig frågan: Finns Hari Babo på riktigt eller är han bara en myt samt hur ser en tjej som heter Sushi ut. – Ja, snart skulle jag veta. Efter en frukost bestående av… inte en aning, men gott var det samt nybryggt kaffe, beställde jag en hotelltaxi och begav mig mot Cesna business park. Strax utanför hotellets entré gjorde jag en iakttagelse. Vi skulle göra en vänstersväng in på en större väg som var så j*vla full av bilar motorcyklar etc att chansen att vi någonsin skulle komma fram var totalt obefintlig. Jag ställde in mig på att nå kontoret dagen därpå och försökte minnas numret till Umesh för att beskriva mitt lilla dillemma. Men herrens vägar äro outgrundliga. Min grymt erfarna chaufför gör som han alltid gör, nämligen läger hela sin kroppstyngd på tutan och vips så var vi mitt inne i ett myller av indiska fordon på väg till kontoret.



Den härliga morgontrafiken...



Här gjorde jag min andra iakttagelse. I Bangalore finns inga direkta trafikregler. Jag skulle snarare beskriva det som att billister och motorcyklister har några riktlinjer som man förhåller sig till. Det vill säga att det spelar ingen större roll vilken sida av vägen man kör på men att man håller sig till vänster om det kommer en mötande bil. Tutan används precis hela tiden för att signalera övriga trafikanter om ens existens. Bilkörningen i Bangalore uppmuntrar alla former av kreativt tänkande för att ta sig fram helt enkelt.

Efter 45 minuter och ca 20 näradöden upplevelser kom jag fram till kontoret.

Kort sammanfattat är Indien precis lika galet som jag trodde att det skulle vara. Men fantastiskt spännande. Jag menar, var skulle man annars se en fritt springande ko korsa en väg under rusningstrafik i en stad med 10 miljoner invånare? Man kan bara leJ