Bangalore - Indien (dag 4)

Jag befann mig mitt i en dimma. Världen omkring kändes suddig och jag hörde en massa konstiga ljud i bakgrunden. Jag öppnade upp ögonen och gjorde två bittra konstateranden: 1. Min nattsömn hade varit fullkomligt värdelös och 2. Jag kände mig lite lätt bakfull. Man skulle kunna säga att min tidigare entusiasm till att besöka diverse tempel och vara en aktiv turist svalnat lite för att uttrycka sig diplomatiskt. Något besviken begav jag mig ner till restaurangen för att få i mig lite kaffe och rostat bröd. Väl därnere upptäckte jag att solen sken och att hotellets poolanläggning bara väntade på mig. - Helt plötsligt kändes livet mycket lättare. Jag avslutade snabbt min frukost och sprang snabbt upp på hotellrummet och bytte om till badbyxor och morgonrock. Vid poolen var det bara att ockupera första bästa solsäng och passa på att njuta lite av att man befann sig på en plats på jorden där klimatet var mänskligt. Äntligen började jag känna mig avslappnad. Visserligen var det synd att jag inte kommit iväg på någon resa till Mysor eller liknande. Men för att vara helt uppriktig så är det inte hela världen om man råkar missa ett tempel eller två. Det viktiga är att man har det gött och det hade jag verkligenJ

Efter en uppfriskande simtur och lite solande började jag småprata lite med en Australiensare vid namn John. Han arbete med något så flummigt som Executive coaching. Efter att John berättat lite mer om sitt arbete så skulle jag nog beskriva det som att han motsvarar den svenska lyxfällan (på TV3) riktat till diverse chefer runt om i Asien. Hjälp till självhjälp helt enkelt. John visade sig vara en väldigt sympatisk och trevlig herre som tog tillfället i akt och simmade och tränade på The Park Hotell. Annars levde han i sin lägenhet några kvarter bort.

Dagens juice

Australiensare är ett gästvänligt folk och så även denna man. Han visade mig sin lägenhet och vi drack en King Fisher, skrattade samt snackade skit tillsammans. Därefter var det dags för lunch så vi begav oss tillsammans ner till en klockren indisk restaurang. - Sjukt prisvärt och väldigt gott! Därefter var det dags att bege sig ut på nya äventyr. Jag hade fått lite tips på några bra affärer, så jag hade att mycket att göra kan man säga. Man vill ju inte komma hem tomhänt såhär i Juletider. För att släcka törsten med något annat än alkohol så köpte jag en stor kokosnöt på gatan från en lokal säljare med skumt utseende. Det kändes faktiskt lite exotiskt att stå där och dricka sin kokosnötsjuice bland palmer iklädd ett par shorts och en t-shirtJ

En gemensam nämnare för många platser på jorden är att vatten drar till sig liv och rörelse. Detta stämmer också väl in på Bangalore. På gångavstånd från The Park ligger en liten sjö som omringas av ett promenadstråk. Väl där gjorde jag en väldigt viktig iakttagelse. Indier är otroligt vänliga och positiva och delar gärna med sig av sin kultur om man vågar fråga. När man tänker tillbaka på olika resor man gjort så är alltid kontakten med människor något man minns extra starkt. Eftersom jag resor själv så hade jag alla möjligheter i världen och passa på att prata med så många personer som möjligt för att på så sätt öka min förståelse för den indiska kulturen. – Hur många svenskar har inte tankar och funderingar kring indiers inställning till arrangerade äktenskap? Jag var i vilket fall som helst väldigt nyfiken så jag sökte kontakt med en indisk kvinna som gjorde samma promenad som jag. Theresia berättade om sin familj och hur hon levde tillsammans med sin man, sina barn, sina svärföräldrar, husdjur etc. under samma tak.

– Snacka om att indisk och svensk kultur skiljer sig! För att återgå till arrangerade äktenskap så berättade hon att det var så det gick till helt enkelt. Vi var båda rörande överens om vikten av föräldrarnas goda omdömeJ

Jag skulle kunna skriva så mycket mer men tiden räcker dessvärre inte till! Nu börjar det nämligen bli dags för middag.